Reparation av sprucken tapet på spännpapp
Tapeten är från 1950-talet. Huset är en gammal järnvägstation byggd 1910.
Utgångsläget
Sprickor i gammal spännpapp och tapeter uppkommer dels p.g.a. rörelser i huset, dels p.g.a. för snabba variationer i temperatur och fuktförhållanden. Det här huset hade stått obebott i flera år innan nuvarande ägare tog över. Eftersom tapeten och spännpappen annars är i gått skick och man vill bevara så mycket som möjligt av det gamla som finns kvar besluter man sig för att låta reparera skadorna.
Mot en slätare yta
Vid närmare undersökning visade det sig att enbart tapeten hade spruckit och att spännpappen varit sprucken tidigare och nubbats fast längsmed sprickan, antagligen i samband med tapetseringen på 50-talet. Jag bedömer ändå att det räcker med att klistra fast tapeten i kanterna och inte börja byta ut delar av pappen, eftersom sprickorna funnits där länge och inte förändrats sedan inflytten. Tapeten behöver fuktas en aning för att klistret skall fästa bättre. På en del ställen behöver jag sätta tillfälliga nubbar.
Hålen efter nubbarna klistras med kraftpapper. Eftersom jag vill ha så liten retuscheringsyta som möjligt penslar jag lim en liten bit utanför hålkanten och limmar fast ett större stycke fuktat papper. När limmet torkat ordentligt river jag bort överlopps kanter. Det här ger en nästintill osynlig kant på lappningen. Samma procedur görs över glappet i tapeten. Eftersom tapeten är tryckt i limfärg använde jag ett tjockt cellulosabaserat klister förstärkt med Eri-Keeper för att få en snabbare torkning och mindre vattengenomslag på tapeten, vilket kan ge fula ränder som är svåra att retuschera bort.
Eftersom det inte finns några extra bitar av tapeten att ta till lappning fyller jag i mönstret med fin pensel och vattenbaserad färg. Slutligen kamoflerar jag det mörkare pappret med torrpasteller, vitt och lite gul terra. I den stora helheten syns lagningen inte alls.
